Fiona vaknade efter någon timme med sömn. Hon vaknade alldeles kallsvettig av hon drömde mardrömmar. Svetten rann längs med hennes rygg, hjärtat bulltade snabbt och hon stirrade rakt ut i mörkret. Hon hade drömt mardrömmar om sin mormors hus. Hon hade spenderat alla sina somrar tillsammans med sina föräldrar där som liten. Som vuxen hade hon åkt till sin mormor och hälsat på minst en vecka varje sommar. Dom tre sista åren hade hon inte åkt hem till Skottland och hade inte hälsat på sin mormor heller. Hon hade inte haft tid. Livet i Dublin hade både varit i ett enda koas och ganska livligt.

Hon vände sig emot Alan, hennes pojkvän. Hon tyckte han såg fridfull ut när han sov.

Han låg på rygg och sov. Hans adning var lugn.

Han var hennes skyddsängel som tog hand om henne i vått och torrt. Särskilt då i början av hennes vistelse i Dublin. På den tiden accepterade inte deras vänner dom blev ett par och flyttade ihop. Dom hade flyttat ihop två månader efter hon hade flyttat dit.
Fiona hade tagit det värst av dom båda två. Hon ältade det fram och tillbaka hur deras vänner försökte prata dom ur det. Vännerna tyckte inte dom passade ihop.
Baraför Alan kom ifrån storstaden och var mycket populär bland sina vänner.
Hon var en liten grå mus ifrån en liten by i Skottland. Och hon hade knappt några riktiga vänner alls. Bara en eller två stycken riktiga vänner.
Deras vänner hade inte bara sett henne som en liten grå mus på den tiden. Dom ansåg att hon var en byfåne och tog deras vän ifrån dom.

Gång på gång flyttade nästan Fiona hem till sitt älskade Isle of Skye igen.
Lyckligtvis stannade hon varenda gång. Hon stannade på grund av studierna. Studierna var anledningen till att hon flyttade till Dublin.
Hon stannade även för Alans skull och för boken hon skrev på.

Några månader efter dom jobbiga månaderna avslutade Fiona sina studier.
Någon i hennes närhet hade läst ett utdrag ur boken hon skrev på och skickade in ett par kapitel till ett bokförlag i Dublin. Bokförlaget hade gillat vad dom hade läst och kontaktade henne om det.
Månaden efter bokförlaget hade kontaktat henne hände mycket. Hon skrev på ett kontrakt på tre böcker. Hon fick en egen manager som hon satt i möten med avigt och rätt. Vilket gav resultat hon missade lektioner och föreläsningar i skolan.

Under halvår spenderade hon morgnar som dagar som kvällar som nätter och skrev på boken. Nästan all vaken tid gick åt till skrivanet. En del gånger hade både Alan och hennes vänner tvingat henne ifrån datorn. Så hon åt och fick frisk luft lite då och då.
När det första exemplaret var tryckt och fanns i bokform signerade hon det och skickade det till sin mormor.

Ytterliggare tre månader senare var boken bäst säljande både hemma i Skottland, England och hennes nuvarande land Irland.

Fiona suckade samtidigt som hon gick upp ifrån sängen. Hon tog på sig en morgonrock och ett par inneskor. Eftersom hennes sömn var avbruten bestämde hon sig för att hon skulle ha en kopp varm chocklad.

Nu var dom i dåliga tider igen när allting hade blivit så bra.
Den månaden som hade gått sen den där morgonen hennes mamma ringde och frågade om hon kunde komma hem till Isle of Skye för att hennes mormor var allvarligt sjuk den hade varit i ett enda koas.
Den dagen hade Fiona suttit i ett tidigt morgonmöte med sin manager och hade avfärdat sin egen mamma med att hon hade viktigare saker just nu och kunde inte åka. Hon var bara en vecka ifrån att bokförlaget skulle ha manuset till hennes nya bok.

Fionas mormor dog senare samma dag. Endast 95 år gammal.
Hon hade fått dom dåliga nyheterna på en lunch tillsammans med sina två närmaste kompisar, mitt inne i centrala Dublin. Hon avbröt genast sin lunch tillsammans med vännerna. Vännerna hade naturligtvis frågat om dom kunde göra något för henne. Fiona hade bara lett emot dom och tackade nej.
Istället slängde hon ett tio tal Euro på bordet och sade att det var för vad hon hade ätit och drukit. Sedan reste hon på sig, gick till första bästa resebyrå och kollade ifall där fanns något plan som flög ifrån Irland till Skottland samma dag. Men där fanns inga lediga flyg den dagen eller den närmsta månaden. Allting var uppbokat.
Tjejen på resebyrån gav henne rådet hon sökte på internet också. Hon skrev ner ett par länkar på en lapp och gav till Fiona. Fiona skyndade sig hem och kollade alla länkarna hon hade fått på resebyrån. Men där fanns inga lediga platser på något plan fortfarande. Det såg likadant ut på nätet att dom flesta planen var fullbokade en månad framåt. Hon bokade var sin biljett till Alan och henne en månad senare.

Alltså hade inte Fiona varit med på varken begravningen eller när dom läste upp testamentet. Hon hade inte varit närvarande när alla fick reda på hon ärvde sin mormors hus.
Hennes mammas syskon hade varit rasande för att det inte var någon av dom som ärvde det. Sen den dagen testamentet lästes upp hade dom gjort allt i deras makt till att någon av dom skulle få ärva det istället. Eftersom advokaten bara hade pratat med Fiona i telefon så kunde han inte göra så mycket innan Fiona kom till Skottland och sade hon inte ville ha huset.
Men Fiona lovade advokaten att dom, hennes mammas syskon, skulle få något av värde ifrån deras mamma. Det lugnade ner dom. Endast på det vilkoret att hon fick behålla huset och ingen fick ta något förrän hon hade varit i huset.

Äntligen var dagen kommen tills Alan och hon skulle åka till Skottland. Hon skulle komma hem efter tre långa år. Hon längtade så mycket hem.
För Alan var det första gången han kom till Skottland.

Fiona hälldde upp den varma chockladen i en mugg, tog muggen med sig till vardagsrummet och hon ställde muggen på bordet. Hon gick bort till fönstret och kollade om det gjorde vad hon tyckte hon hade sett i köksfönstret. Hon hade haft rätt. Det snöade ute.

Tidigare på dagen hade hon fått ett mail ifrån sin mamma. Hon berättade att hemma på Isle of Skye låg det en halv meter snö ute.

Fiona längtade ännu mera hem då. Hon hoppades Alan och hon kunde njuta lite av sin tid på Isle of Skye. Och bara inte hade en hektisk tid. Veckorna skulle ändå gå snabbt. Det var många beslut som skulle tas.
Dom skulle gå igenom hela huset och titta vad dom ville ha och inte. Dom skulle besöka Fionas mormors grav. Ifall den var synlig för all snö. Dom skulle besluta sig om huset var något dom ville behålla eller inte. Kanske dom beslutade sig för att dom flyttade permanent till Isle of Skye.
Fiona önskade Alan skulle bli lika förälskad i Isly of Skye och hennes mormors hus som hon var. Det hade varit en stor lycka för henne. Men hon trodde det skulle gå lätt och övertalning skulle vara lätt som en plätt. Hon visste inte hur många gånger hon hade kommit på Alan att han tittade igenom hennes foton av Isle of Skye. Även fotona på hennes mormors hus.
Lite sade henne dom skulle få vara ifred där ändå och njuta av livet.

Det var så fridfullt där hennes mormors hus låg. Hon skulle få nog med lugn där för sitt skrivande. Den enda som inte skulle bli nöjd var hennes manager. Men hon brydde sig inte.
Alan som var tecknare skulle ha många omgivningar han kunde teckna.

Hon gick bort till bordet, plockade upp muggen och smuttade på chockladen. Hon gick bort till datorn. Den bärbara datorn var redan nerpackad. Vem vet, hon kanske avslutade sin nuvarande bok hon skiver på. Vilket hon behövde. Manuset skulle vara inne hos bokförlaget om en och en halvmånad. Ifall inte datorn hade varit nerpackad hade hon krupit upp i en soffhörna med den i knät och skrivit lite.

Hon satte muggen på bordet bredvid datorskärmen och satte på datorn. Medans datorn startade satte hon sig ner framför den och smuttade på chockladen. När datorn var klar kollade hon sina mail snabbt. Det fanns ett par mail ifrån hennes beundrare. Hon orkade inte läsa dom då. Kanske lite grymt hon inte brydde sig om mailen. fansen var var ändå viktiga för henne. Ifall hon läste all fanpost och mails hon fick hade hon ingen tid över till skrivandet. Just nu orkade hon inte heller.
Hon raderade mail efter mail. Precis när hon skulle radera dom två sista mailen såg hon det ena var ifrån hennes manager och det andra ifrån hennes mamma.

Hon öppnade mailet ifrån sin mamma. Hon önskade dom trevlig resa till Skottland. Fiona svarade snabbt på det.
Sen öppnade hon mailet ifrån sin manager. Hon ville bara Fiona skulle ringa innan dom åkte.

Fiona suckade.
Hon visste vad det innebar. Frågor om allt och inget när det gällde boken. Frågor som hon oftast inte hade svar på därför hon troligtvis var tom på ideer eller var upptagen med skrivandet.

Hon svarade även på managerns mail och lovade hon skulle höra av sig dagen efter.

Sedan öppnade Fiona webbläsaren. Kollade vant lite bland nättidningarna först. Inget speciellt hade hänt i världen. Bara det vanliga, trafikolyckor, någon som hade blivit misshandlad, krig lite här och var. Alltså inget allvarligt.
Hon stängde webbläsaren igen.

Istället sökte hon upp mappen på datorn hon kallade Isle of Skye. Den innehöll foton hemifrån. Hon öppnade mappen och klickade på det första fotot i mappen. Fotot var på hennes älskade familj, hennes mamma och pappa och två yngre bröder. Nästa foto var bara på hennes mamma. Hon fortsatte till nästa foto som var på hennes pappa. Fiona tittade igenom alla fotona hon hade i mappen. Det fortsatte med foton på hennes bröder, sitt föräldrarhem och på omgivningarna runt det.
Dom sista femtio fotona var på Fionas mormor, hennes hus och runt omkring hennes hus. Till sist var det ifrån hennes begravning också. Fionas mamma hade skickat fotona någon dag efter begravningen. Mestadels var det på kistan. Både inne i kyrkan och innan dom sänkte ner den i jorden. Det allra sista fotot var på kistan och en stor bukett med röda rosor. Just den buketten had varit ifrån Alan och Fiona.
En tår rann ut ifrån ena ögonvrån på Fiona utan att hon lade märke till det. Hon stirrade på det sista fotot som visades på bildskärmen och tårarna rann mera och mera på henne.
”Varför?” mumlade hon.

Alan vaknade av att han hörde snyftningar lite svagt. Han trodde först att han hade drömt det. Han kanske hade drömt att dom hade en baby. Han skakade på huvudet och försökte höra det igen. Svagt hörde han gråten.
Han rullade över på sidan och lade en arm på Fiona eller vad han trodde var hon.
Hon var inte kvar i sängen.
Han kände en kall och tom säng bredvid sig.
Alan satte sig upp, drog en hand igenom håret och lyssnade efter var snyftningarna kom ifrån. Han antog att det var Fiona. Men han såg henne inte i rummet. Han hörde bara snyftningarna på avstånd. Han nöp sig själv så han inte drömde ändå. Och det gjorde han inte. Han var klarvaken.

Alan slängde undan täcket, tog på tröjan och byxorna som låg på golvet och gick ur sovrummet. Han tände i hallen och lyssnade efter snyftningarna och dom hördes lite närmare. Han gick sakta emot köket. Snyftningarna blev stakare och starkare. Alan stannade vid köket och kickade in. Där kom det inte ifrån. Han släckte och fortsatte igenom huset.
Närmare han kom till vardagsrummet blev snyftningarna tydligare. En lampa sken där också. Så Alan skyndade på stegen.

I dörröppningen lutade Alan sig emot karmen med händerna i byxfickorna och log.
Han tyckte att det var skönt att han hörde Fiona gråta. Han såg på henne varje dag att hon behövde gråta. Bara hon försökte prata med någon om hennes sorg. Men han visste att det inte var så lätt för Fiona. Han hade talat om för henne han var tillgänglig. Varenda gång han försökte prata med henne om det hade hon bara gått ifrån honom. Nu hoppades han på att det skulle släppa när hon kom hem till Isle of skye och fick se hennes mormors grav och hus. Även när hon träffade sina föräldrar.

Han tyckte synd om henne. För att han kunde se hur mycket hon grät bara av han tittade på hennes rygg.
Hela Fiona skakade som hon grät.
Han gick fram till henne, tog upp sina händer ur fickorna och satte dom på hennes axlar.
Hon ryckte till. Hon torkade genast bort tårarna på morgonrocksarmen och snörvlade.
”Varför är du uppe? Kan inte du heller sova?” viskade hon.

Han knäböjde bredvid henne. Han lade en arm runt hennes midja och tog hennes ena hand i sin hand. ”Jo, jag kan sova,” svarade han samtidigt som han drog henne närmare sig. ”Jag vaknade av sängen var tom och kall. Jag hörde din gråt då också.”

Fiona lade sina armar runt hans hals.
”Jag vaknade av jag hade mardrömmar om mormors hus. Sen gick jag upp och satte mig här vid datorn. Då tittade jag på foton hemifrån. Jag fick en sådan hemlängtan och längtan efter mormor. Jag…”

Han avbröt henne. ”Vill du parta om det?” I samma stund han hade avbrutit henne ville han bita sig i tungan. Han kunde låtit henne fortsatt när hon äntligen hade börjat prata.

Hon ryckte på axlarna till svar. Tårarna började rinna igen.

”Vi sätter oss i soffan,” han reste på sig.

Hennes händer släppte taget runt hans hals och dom gled längs med hans överkropp när han reste på sig. När hennes händer nådde hans, tog han dom i sina och hjälpte henne upp på fötter.
Han släppte hennes ena hand och torkade bort lite tårar ifrån hennes kind. Sedan drog han in henne i sin famn, slog armarna runt henne och tröstade henne.

Fiona slog sina armar runt Alans midja. Huvudet lade hon på hans bröstkorg. Fiona skakade som hon grät.

”Vi sätter oss på soffan. Vill du ha något att dricka?” frågade han.

”Jag har en kopp med chocklad bredvid bildskärmen. Men den är nog kall nu.”

Han släppte henne, smekte hennes kind med baksidan av sin hand och log emot henne. ”Jag är glad att du visar dina känslor för mig.”

Hon satte sig i ena soffhörnan utan att hon sade något, sparkade av sig inneskorna och satte sig till rätta i soffhörnan. Hon vände på huvudet mot fönstret, såg sin eget ansikte i fönstret. Det fanns spår efter alla tårar som rann och hade runnit.
Hennes ögon såg svullna och blanka ut.

Alan lämnade bara vardagsrummet och styrde stegen till köket.
Snart visste han inte vad han skulle ta sig till med Fiona. Ifall hon inte själv ville prata om det kunde han inte tvinga henne heller.
Det var väl hans eget fel idag som stoppade henne och frågade om hon ville prata om det. Han tyckte det gjorde dom bara gott ifall dom kom ifrån lite. Han fick lite distans till allt.
Fiona öppnade dig mera när hon kom till sina föräldrar. Det hjälpte säkert om hon fick se sin mormors grav.
Alan lovade sig själv att han inte skulle nämna det mera tills hon själv ville. Han hoppades han höll det.

Han tittade på klockan på micron. Det var bara ett par timmar kvar tills dom skulle upp. Okej, dom flög inte över till Edinburgh förrän senare på dagen. Där var lite saker kvar som skulle fixas. Båda skulle duscha. Det sista skulle packas. Han hade inte packat ner skissblock, pennor och kameran heller. Ack så viktigt för han skull.
Han antog Fiona var tvungen kontakta sin manager innan dom åkte iväg. Det var viktigt särskilt om hon var närheten av en tidsvrist.
Dom skulle vara på flygplatsen en timme innan planet avgick.
Alan bestämde det inte blev något te. Dom behövde all sömn dom kunde få.
Han visste inte hur länge Fiona hade varit vaken heller.

Alan släckte i köket när han gick ut ifrån det. Han släckte i hallen när han passerade den. När han kom till vardagsrummet hade Fiona slumrat till. Filten som låg på ryggstödet på soffan tog han och lade över henne. Han själv vandrade tillbaka till sovrummet. Han klädde av sig. Tittade så alarmet var ställt på klockan och kröp ner i sin säng. Innan han släckte slängde han en blick på Fionas sänghalva och undrade ännu en gång om hon skulle berätta för honom om sin sorg hon bar på.
Det dröjde ett bra taga förrän han somnade om. Alan tyckte sängen sängen var tom utan Fiona vid sin sida.